Motion 21 – Ett hållbart samhälle – balanserad ekonomi och ekologiskt hållbart

Beslut

Partidagen beslöt att SFP verkar för

  • att den offentliga ekonomin fås i balans inom en rimlig tid
  • att de ekologiska effekterna vägs in i den ekonomiska politiken
  • att Finland i sin energipolitik uppnår en konkurrenskraftig energiförsörjning med hög självförsörjningsgrad och ekologisk bredd.

Behandling

Ett hållbart samhälle – balanserad ekonomi och ekologiskt hållbart

Under mars månad 2015 blev det uppenbart att den förra mönstereleven håller på och byter beteende och börjat efterapa kvarsittarnas och kvarstannarnas beteende. Det offentliga underskottet är fastställt till 3,2 % för 2014 vilket överskrider EU:s tak på 3 %. Det kumulativa underskottet fastställt till 59,3%, stiger raketsnabbt men är ännu under det tillåtna 60 %. Dock ska man dra sig till minnes att Finland ”lyckades” förhandla till sig en undantagsregel i medlemsförhandlingarna med EU, vilket innebär att pensionsfondernas kapital kan ingå i tillgångssidan av statens balansräkning. Detta kan och bör ifrågasättas eftersom pensionspengarna ju tillhör dagens och morgondagens pensionärer – inte staten. Korrigerar man för detta har Finland överskridit med besked 60 % gränsen redan. Den offentliga sektorns skuld var vid utgången av 2014 121 miljarder euro – ökningen under 2014 var 8,4 miljarder euro. Uppgifterna kommer från Statistikcentralen.

Detta besked kom för landets finansminister Antti Rinne som en överraskning; ordvalet är hans eget.

Ekologisk ohållbarhet kan definieras som ett överutnyttjande av naturresurser – man äter av kapitalet i stället för av räntan. Lokala och aktuella exempel på detta är Talvivaara-gruvan, vars okontrollerade utsläpp hotar stora delar av insjö-Finland, Östersjön (utfiskning, algblomning och syrefattiga bottenområden).

Ser man på samhällen och stater som struntat i ekonomisk och ekologisk balans hittar vi många avskräckande exempel: Påskön, Haiti, Ruanda, Nauru, Grekland och i viss mån övriga stater PIIGS-stater. I denna motion tar vi dock sikte på att reducera användningen av fossila bränslen.

För att Finland ska kunna återta sin plats bland europeiska stater med ordning på ekonomi och ekologi krävs beslutsamma åtgärder av nästa riksdag och kommunfullmäktigen runt om i landet.

Med tanke på statsbudgeten går lös på 54 miljarder euro och kommunernas sammanlagda utgifter år 2012 var 38,6 miljarder euro skulle de sparförslag som nedan anges alltså ha en betydande effekt, ja t.o.m. lösa problemen.

Undertecknad kräver därför att Sfp verkar för:

årliga underskott överstigande 2,5 % (vi lämnar medvetet en säkerhetsmarginal till 3 %) ska täckas med automatik genom att underskottet delas i lika delar mellan nedskärningar av utgifter och höjning av skatter/avgifter. Stat och kommun svarar för respektive del under förutsättning att plötsliga förskjutningar i statsandelssystemet inte genomförts. Denna automatik ska träda i kraft om riksdag och fullmäktige inte kan komma överens om annan fördelning. Om det kumulativa underskottet överstiger 60 %,  gäller max 1% årligt överskott.

att det kumulativa underskottet ska hållas under 60 % enligt EU:s regler

att det kumulativa underskottet börjar parallellredovisas med tillämpning av samma regler som gäller i övriga EU-länder, dvs. utan att pensionärernas besparingar räknas som tillhörande staten.

Sfp verkar för att alla offentliga investeringar granskas på samma sätt ur ett ekonomiskt och ekologiskt perspektiv. Ekologiskt och ekonomiskt olönsamma investeringar ska avvisas, närhelst möjlighet ges.

Sfp verkar för att stora projekt med oklar eller negativ samhällslönsamhet avvisas. Exempel på sådana må vara Stubb I med finansminister Antti Rinne som har handlat precis tvärtom i exemplen västmetrons förlängning och centrumslingan, bara dessa totalt värda ca 3 miljarder euro. Dock föll centrumslingan trots Antti Rinnes krav på ytterligare utgifter. Fennovoimas/Rosatom kärnkraftverksinvestering i Pyhäjoki är ytterligare ett tredje exempel på megalomani i finsk politik.

Sfp verkar för lättnader i den byråkratiska övervakning som krävs. Det torde finnas mycket att spara inom byggnadstillsyn, stadsplanering, statistikinsamling och övervakning om föråldrade lagar hävs och om man frångår meningslös detaljstyrning.

Sfp motverkar köpcentra som baserar kundtillströmningen på bilism. Dessa slår ut tjänster i byar och förorter och ökar onödigt efterfrågan på transporter.

Sfp verkar för ett samhälle där behovet av samhällsstödda transporter minimeras. I dag vägrar staten ge basvård vid centralsjukhus (Jorvs sjukhus), trots att aktuell vårdform (dialys) t.o.m. kan ges hemma hos patienten. Resultatet är transporter av patienter med ambulans och taxi från ett sjukhus till ett annat. Detta är förutom dyrt dessutom inhumant.

De direkta och indirekta stöden till icke-hållbar energi, framförallt fossila bränslen, måste upphöra och nivån på subventioner måste spegla sänkning av utsläppsnivåer. Den lägre skatten för lätt brännolja måste i alla fall upphöra avseende uppvärmning, på sikt även för andra användningsområden. Stöden till industrin måste också avvecklas på ett för industrin förutsägbart sätt – de bör dock i första hand ges chans till övergång till hållbara alternativ inom en överenskommen tidsrymd. Fullgoda och även privatekonomiskt billigare finns redan: berg-, jord- och vattenvärme. Geotermisk värme kommer att erbjudas i östra Esbo i Otnäs av Fortum/St1. Enligt Aamulehti skulle detta innebära en inbesparing på t.o.m. 1,7 miljarder euro. Denna övergång skulle också minska Finlands beroende av importerad energi, där landet har ett ensidigt beroende.

Hushållsavdraget utökas och kan ofta delar av en teknisk investering i hållbara energiformer  (jord-, berg-, vattenvärme och solenergi samt värmeisoleringar).

Skatten på nya fordon hindrar i dag en utveckling mot en hållbar fordonspark. Måste omarbetas under nästa riksdagsperiod.

Ulf Sjögren
Ordförande för Sfp i Esboviken

Partifullmäktiges svar

Motionen omfattar en rad förslag från hantering av det offentliga underskottet till ekologisk ekonomi. Förslagen är till stora delar i linje med den politik som partiet drivit de två senaste riksdagsperioderna.

Finland har sedan något år tillbaka inom eurosamarbetet förbundit sig att hålla statsskulden under 60 procent av bruttonationalprodukten och att det strukturella underskottet inte får överstiga 3 procent. Både SFP och Finansministeriet har under våren konstaterat att den finska totalskattegraden inte längre kan höjas under kommande period eftersom skattehöjningar skulle strypa tillväxt och sysselsättning. Därför kan inte underskottet balanseras genom 50/50 skattehöjningar och nedskärningar i framtiden.

I EU-sammanhang räknas pensionsreserverna som en del av de offentliga finanserna trots att de i Finland är privata lönemedel. Finland har ändå ringa chanser att ändra på unionens sätt att räkna de offentliga finanserna.

Motionen innehåller också en rad förslag kring ekologisk ekonomi. I vårens valprogram anser partiet att ”Finland ska vara en föregångare inom miljö-, energi- och klimatpolitiken. Målet bör vara en hög självförsörjningsgrad, en tryggad konkurrenskraftig energiförsörjning för näringslivet samt ett aktivt europeiskt och internationellt miljö- och energisamarbete. Vi ska satsa på förnyelsebara och inhemska energikällor, eftersom de skapar jobb och föder nya innovationer. Vi tror på att ekonomisk tillväxt kan kombineras med ekologiskt hållbara värderingar”.

Under de kommande åren måste Finland noggrant välja i vilka investeringsprojekt stat och kommuner kan gå med i. Dessa investeringar bör vara ekologiskt hållbara. Det gäller framför allt regionplaneringen där SFP vill se att tillgången till service garanteras på lokal nivå.

I 2015 års riksdagsvalsprogram vill partiet se över normer som belastar produktionen av service och tjänster. Det innebär att partiet arbetar för att den byråkratiska bördan skall minska.

Partifullmäktige föreslår för partidagen att SFP verkar för

– att den offentliga ekonomin fås i balans

– att de ekologiska effekterna vägs in i den ekonomiska politiken

– att Finland i sin energipolitik uppnår en konkurrenskraftig energiförsörjning med hög självförsörjningsgrad och ekologisk bredd.