Den andra omgången i årets val skiljer sig på många punkter från tidigare val med nuvarande valsystem. De markanta skiljelinjer, som tidigare funnits där, saknas nu. Vi har inte ett val mellan man eller kvinna, inte höger eller vänster, inte regering eller opposition, inte sittande president eller utmanare. Fältet är friare än någonsin. Vilket bevisligen också gör det svårare för många väljare att besluta sig nu.

Detta gäller naturligtvis speciellt många av oss 1.364.839 väljare som inte fick igenom vår egen kandidat i den första omgången. Just därför kan vi också iklä oss kungamakarens roll - i brist på en "drottning". Det är ju första gången med nuvarande valsystem som det inte finns en kvinna i finalen - ett trendbrott också det. Vi strandsatta väljare är nu en tung politisk marknadskraft. Vi är den 45-procentiga minoritet, som avgör presidentvalet 2012. En del väljare har redan bestämt sig. Andra vill ännu övertygas, tämjas, charmas. Men med vad? Argument, sinnesbilder, eller mer irrationella impulser?

Jag hoppas innerligt att kampanjen nu blir lika snygg och rejäl som i första omgången. Kandidaterna kan vi nog lita på, men bevare oss för överivriga kampanjaktivister, som gör sociala medier till en dyngslunga. Smutskastning går till all lycka sällan hem i finländsk politik. Den tolkas som ett verbalt eller emotionellt tillkortakommande, som i sista hand drabbar de intressen den varit avsedd att hjälpa.

Eva Biaudet gjorde en storartad insats i kampanjen. Hon lyfte fram frågor, som annars hade kommit i skymundan. Hon utmanade modigt "jytkyn" och det var också långt därför hon nominerades av en enhällig partidag. Utan henne i andra omgången kommer SFP inte som parti att stöda någon av de återstående kandidaterna.  Däremot står det såklart partiets och Evas väljare fritt att stöda vem man vill. Detsamma gäller partiets ledande politiker.

Jag anser att Finland nu är i den angenäma situationen, att valet bara kan sluta lyckligt. Båda finalisterna är nationellt och internationellt meriterade samhällsbyggare. Båda skulle vara representativa, kunniga statschefer och galjonsfigurer för ett utåtriktat Finland.

Jag känner bägge kandidater och röstar i en trippelroll: som fri väljare, partiledare och nära arbetskamrat till den, som blir försvarets nya överbefälhavare. Jag brukar offentligt bekänna färg i presidentval och gör det även nu, utgående från en helhetsbedömning. Min kandidat i andra omgången är Sauli Niinistö.

Stefan Wallin
skribeten är SFP:s ordförande, försvarsminister och riksdagsledamot bosatt i Åbo