Beslut
- Partidagen beslöt att SFP verkar för att en personlig plan för läkemedelsbehandling görs upp för äldre personer som använder många läkemedel. Viktigt är också att planen ska uppdateras regelbundet. Det kanske allra viktigaste är att medicineringen ska följas upp och förändringar i medicineringen antecknas på ett läkemedelskort eller något annat motsvarande dokument.
Behandling
Om god och säker läkemedelsbehandling för äldre som en del av en nationell storsatsning för de mest sjuka äldre
Läkemedelsbehandling specifikt för äldre har lyfts upp som ett nationellt men även internationellt patientsäkerhetsproblem. I Finland har ökande anmälningar av felbehandlingar och direkta vårdfel ökat kravet på insatser för att minimera felen och riskerna samt garantera säkerheten för både patienter och personal. Förbättringar och utveckling bör enligt myndigheterna ske på alla nivåer.
Yngve Gustafson, professor i geriatrik vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå och ansedd expert inom läkemedelsbehandling av äldre, säger så här: ”de vanligaste läkemedlen som gamla använder är utvärderade på bara yngre män och nyare läkemedel som är utvärderade på äldre omfattar bara friska äldre”. Med kännedom om att det normala åldrandet leder till nedsatt funktion i alla organsystem är en sådan situation helt oacceptabel. Vi måste komma ihåg att åldrandeförändringar som påverkar läkemedelsbehandling är förändringar i absorbtion (bl.a. nedsättning av saltsyreproduktion i matsäcken), distribution (minskande andel kroppsvatten och ökande andel kroppsfett), ämnesomsättning, utsöndring och receptorkänslighet.
När det gäller ordinering av läkemedel av läkare och tandläkare konfronteras vi med ett stort problem inom läkemedelsbehandlingen, nämligen biverkningar av olika slag. Det kan röra sig om fel doser, olämpliga läkemedel eller interaktioner (samverkan av läkemedel). Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedel i Finland, Fimea, noterar i sitt pressmeddelande 11.4 2013 att var fjärde äldre lider av märkbara läkemedelsbiverkningar som anses orsaka behov av sjukhusvård. En riskfaktor för den äldre är om läkaren inte personligen känner sin patient, om läkaren ofta byts eller om läkaren kontaktas per telefon eller virtuellt av vårdpersonalen. I dylika situationer blir kontinuiteten och kontrollen av helhetsmedicineringen lidande, för att inte tala om att det riskerar att bli symtombehandling, som fördröjer/hindrar upptäckt av komplicerande sjukdomar med fara för patienten och med förlängda vårdtider och ökande kostnader som följd.
Vårdpersonalens roll i sammanhanget är inte att förringa. Tvärtom är den central i organiserandet av läkemedelsbehandlingen och själva fördelningen av läkemedel i enheter för äldreomsorg. Tillstånds- och tullsyningsverket för social- och hälsovård, Valvira, meddelar 2013 att det vid genomförandet av övervakningsuppdrag framkommit att det speciellt inom serviceboende för äldre finns brister (exempelvis bristfälliga instruktioner och rutiner), vilket betyder att läkemedelsbehandling inte kan förverkligas på bästa möjliga sätt. I en färsk studie vid Yrkeshögskolan Novia bland 24 äldrevårdsenheter i Österbotten stötte man på situationer där det finns endast ett fåtal anställda sjukskötare, hos vilka huvudansvaret för läkemedelsbehandlingen ligger, och de flesta arbetsskift genomförs utan representant för denna yrkesgrupp. Det resulterar i att läkemedelsbehandlingen bryts ut från helhetsvården till en egen ”produktionslinje”: en person delar dygnets eller t.o.m. flera veckors alla doser åt hela enhetens alla patienter och någon annan ger läkemedlet till patienten. Det leder till att den som fördelat läkemedlet till patienten och ansvarar för uppföljning och dokumentation inte nödvändigtvis vet vilka verkningar eller biverkningar som bör observeras hos patienten.
Patientens eget ansvar sträcker sig till receptfria läkemedel avsedda att användas vid egenvård. När det gäller professionell, på apotek av provisor eller farmaceut erhållen information, skall denna inte uppfattas som någon absolut garanti för en säker läkemedelsbehandling. Mot denna bakgrund har Fimea låtit utarbeta ett nationellt program för egenvårdsmedicinering (Kansallinen itsehoitolääkeohjelma; den svenska versionen kommer ut våren 2015). där man identifierar vissa utmaningar med tanke på en säkrare användning av egenvårdsläkemedel. Egenvårdsläkemedel som tema uppmärksammades för övrigt vid Läkemedelsdagen 2014 med rubriken Känn ditt läkemedel.
Jämsides med att man på verksamhetsenhets- och individnivå fortsätter arbetet för en säkrare läkemedelsbehandling borde startas en nationell kampanj med målsättningen att minimera biverkningarna av läkemedel. Det räcker inte med möjligheten att till Fimea anmäla misstänkta fall av biverkningar, vilket förfarande – glädjande nog – sedan 2013 tack vare ett tillägg till läkemedelslagen omfattat också patienter/konsumenter. Den plan för läkemedelsbehandling som vårdenheter bör upprätta är inte heller tillfyllest. Det krävs följaktligen åtgärder på makronivå med målsättningen att minimera antalet äldre som drabbas av läkemedelsrelaterade problem.
På denna punkt kunde man ta lärdom av Sverige, där regeringen och Sveriges kommuner och landsting (SKL) sedan 2010 ingått årliga överenskommelser om satsningar för de mest sjuka äldre. Totalt beräknas satsningen under innevarande mandatperiod till 4,3 miljarder kronor, varav den största enskilda posten går till temat God läkemedelsbehandling för äldre. Punktinsatserna från kommunernas och landstingens sida koncentrerades 2014 till olämpliga läkemedel, adekvat användning av läkemedel mot psykos samt användningen av antiinflammatoriska läkemedel. Bakgrunden till dessa satsningar är insikten om att en tydlig och allvarlig konsekvens av den omfattande läkemedelsanvändningen hos äldre är det faktum att en betydande andel, uppemot 30 procent, av akuta inläggningar av äldre på sjukhus beror på läkemedelsbiverkningar.
En likadan satsning vore på sin plats också i Finland. Visserligen har i början av 2015 ett projekt (på fi. ILMA, Iäkkäiden Lääkehoidon Moniammatillinen Arviointi) med Fimea som koordinerande part startats, men den presentation av projektet som ges på Fimeas hemsida tyder på att det inte närmelsevis rör sig om en så omfattande satsning som den i Sverige. Önskvärt vore att man ingående skulle studera frågan om sambandet mellan läkemedelsbehandling och besök av äldre på akutmottagningar och sjukhus.
Vi vill
– att SFP:s förtroendevalda i kommunala och samkommunala organ inom social- och hälsovården i sitt uppdrag verkar för en god och säker läkemedelsbehandling för äldre
– att SFP initierar slutandet av en överenskommelse mellan regeringen och Finlands kommunförbund enligt rikssvensk modell och med fokus på bl.a. god och säker läkemedelsbehandling för äldre
Förbundet Svenska Seniorer i Finland rf
Hans-Olof Kvist
förbundsordförande
Tor Wik
II viceordförande
Enligt undersökningar använder drygt 15 procent av personer som fyllt 65 år och bor hemma olämpliga läkemedel. Bland klienter inom hemvården är motsvarande andel cirka 19 procent och inom institutionsvården 35 procent.
Enligt kvalitetsrekommendationen ska läkemedelsbehandling genomföras enligt instruktionerna i handboken Säker läkemedelsbehandling som myndigheterna och aktörer inom läkemedelsområdet tagit fram. Handbokens avsikt är att harmonisera principerna för läkemedelsbehandling, tydliggöra ansvarsfördelningen och definiera de minimikrav som ska uppfyllas i alla enheter som genomför läkemedelsbehandling. Enligt kvalitetsrekommendationerna är de allmänna anvisningarna och principerna för läkemedelsbehandling desamma för alla offentliga och privata verksamhetsenheter inom social- och hälsovården. Läkemedelsbehandling ska bygga på en plan för läkemedelsbehandling som gjorts för klienten. Vid ordinering av läkemedel ska man utnyttja specialkompetens inom farmacibranschen för att förbättra läkemedelssäkerheten och till exempel databasen för medicinering av äldre som Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet upprätthåller. En personlig plan för läkemedelsbehandling, som omfattar alla receptfria och receptbelagda läkemedel klienten använder, ska som en del av serviceplanen göras upp för personer som använder många läkemedel. Den personliga planen för läkemedelsbehandling ska justeras regelbundet, minst en gång om året. Effekterna av klientens medicinering ska följas upp. Eventuella förändringar i medicineringen ska antecknas på läkemedelskortet eller i annat motsvarande dokument.
Social- och hälsovårdsministeriet har inlett ett arbete för att lösa problemen. I mitten av november 2013 tillsattes bl.a. en arbetsgrupp. Den ska bland annat att ta fram förslag till författningar för att förbättra genomförandet av läkemedelsförsörjningen i gränszonen mellan den öppna vården och anstaltsvården. Målet är en säker läkemedelsförsörjning samt en minskning av kostnaderna för servicesystemen.
Partifullmäktige föreslår för partidagen att SFP verkar för
– att en personlig plan för läkemedelsbehandling görs upp för äldre personer som använder många läkemedel. Viktigt är också att planen ska uppdateras regelbundet. Det kanske allra viktigaste är
– att medicineringen ska följas upp och förändringar i medicineringen antecknas på ett läkemedelskort eller något annat motsvarande dokument.