Nu behövs en familjepolitisk reform

25.10.2016

Vi behöver fler kvinnor i arbetslivet, mindre löne- och pensionsskillnader mellan män och kvinnor och att fler barn får möjlighet att delta i småbarnspedagogiken.

SFP vill öka antalet kvinnor i arbetslivet, sänka tröskeln för att ta emot arbete samt minska löne- och pensionsskillnaderna mellan män och kvinnor. Vi vill också göra det lättare att kombinera familj och arbete samt öka pappors möjligheter till familjeledigheter. Samtidigt vill vi att fler barn får möjlighet att delta i småbarnspedagogiken. Vi vill trygga alla barn en kvalitativ småbarnsfostran, oberoende av föräldrarnas ekonomiska ställning.

Varför behövs en reform?

Antalet kvinnor i arbetslivet är lägre i Finland än i det övriga Nordiska länderna. Orsaken till detta är att vårt nuvarande hemvårdsstöd och familje­ledighetssystem inte sporrar mödrarnas karriärsutveckling. Återgången till arbetslivet fördröjs och sänker samtidigt kvinnornas löne- och pensions­nivå.
I Finland deltar endast cirka 75 procent av barnen i småbarnspedagogik. Det här är betydligt mindre än i de övriga nordiska länderna och även i många andra OECD länder. Detta är oroväckande med tanke på hur viktig småbarnspedagogiken är för barnets inlärning, sociala färdigheter och utveckling. Trots detta har regeringen slopat den subjektiva dagvårdsrätten.

Vår reform är tredelad

• Vi inför en 6+6+6 modell för familjeledigheterna.
• Vi förkortar tiden för rätten till hemvårdsstöd till
maximalt 13 månader.
• Vi ger varje barn vid fyllda tre år rätt till fyra timmar avgiftsfri småbarnspedagogik.

1. Vi inför 6+6+6-modellen som ersätter den nuvarande inkomstrelaterade moderskaps-, faderskaps- och föräldraledigheten. Modellen ger vardera föräldern rätt till en sexmånadersperiod och den tredje perioden är valbar för någondera parten.
6+6+6-modellen sporrar pappor att ta ut mera familjeledigt. Om vardera föräldern nyttjar sin rätt maximalt blir den inkomstrelaterade familjeledigheten 18 månader.
6+6+6-modellen förlänger den maximala inkomstrelaterade delen av familjeledigheten till 12 månader för alternativt den ena eller den andra föräldern (nuläget maximalt 10,5 månader för modern).
Beaktande att den förlängda inkomstrelaterade familjeledigheten (förlängs till maximalt 18 månader) sparar på kostnader för dagvårdsplatser och hemvårdsstöd, blir nettokostnaden för 6+6+6-mo­dellen jämfört med dagens system 154 miljoner euro om hälften av papporna använder sin föräldra­ledighet.
Man bör kunna utvidga kretsen som kan använda rättigheterna, så att den sista sexmånadersperioden också kan användas av andra nära anhöriga.

2. Vi förkortar tiden för rätten till hemvårdsstöd till maximalt 13 månader. I dagens läge är man berättigad till hemvårdsstöd tills barnet har fyllt 3 år (maximalt cirka 26 månader). Genom att reformera hemvårdsstödet vill vi förbättra kvinnors ställning på arbetsmarknaden och på sikt nå en större jämställdhet när det gäller löner och pensioner.
Samtidigt ges familjerna rätt att flexibelt själv besluta när under barnets tidiga uppväxtår man nyttjar möjligheten till hemvårdsstöd.
Eftersom tiden för föräldraledighet förlängs blir behovet av hemvårdsstöd automatiskt mindre. I helhetreformen betyder detta att hemvårdsstödet, om familjen utnyttjar det direkt efter att ha tagit ut 6+6+6 månader i föräldraledighet, kan utnyttjas tills barnet är 2 år och 7 månader.
Riksdagens utredningstjänst räknar med att en förkortning av hemvårdsstödet ökar de offentliga nettoutgifterna med omkring 75 milj. euro. Då har man beaktat i ena vågskålen att beloppet som utbetalas minskar och att skatteintäkterna ökar med flera på jobb, men i andra vågskålen ökar kostnaden för en utbyggnad av dagvården samtidigt som också kostnaden för arbetslöshetsersättningar ökar.

3. Vi ger varje barn vid fyllda tre år rätt till fyra timmar avgiftsfri småbarnspedagogik.
Bara tre av fyra (cirka 75 procent) finländska barn över tre år deltar i småbarnspedagogiken. Nivån är klart lägre än i de övriga nordiska länderna och i många andra OECD-länder. Detta är alarmerande med tanke på att forskningsresultaten entydigt visar att småbarnspedagogiken är viktig för barnets inlärning, sociala färdigheter och utveckling. Trots detta har regeringen slopat den subjektiva dagvårdsrätten. Vi vill trygga en kvalitativ småbarnsfostran för alla barn, oberoende av föräldrarnas ekonomiska ställning. Därför behöver vi reformera rätten till småbarnspedagogik enligt svensk modell.
Fyra timmar avgiftsfri småbarnspedagogik inne­bär sänkta dagvårdsavgifter för alla, vilket leder till en minskning av flitfällorna. Det ger också en bättre möjlighet att kombinera familjeliv och arbete samt att ta emot deltidsjobb.

Kostnaden för den delen av reformen är 125 miljoner euro om dagens timpris höjs. Ett oförändrat timpris skulle nästan halvera dagvårdsavgiften för en heldagsplats, vilket vi bedömer att är en oändamålsenligt stor sänkning. Också med det förhöjda timpris som vi föreslår sjunker dagvårdsavgiften för en heldagsplats i alla inkomstkategorier jämfört med dagens nivå.
I helhetsreformen håller vi fast vid den subjektiva dagvårdsrätten. Nästa steg i vår reform är att utreda en modell enligt vilken kostnaderna för familjeledigheterna kunde fördelas jämnare mellan föräldrarnas arbetsgivare.

Skribent: