Motion 23 – Åtgärder mot våld mot kvinnor och våld i hemmet

Beslut

Partidagen beslöt att SFP:s företrädare i riksdag och regering arbetar för

  • att Finland omgående ska ratificera Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet, den så kallade Istanbulkonventionen. Det är avgörande att Finland har en hög ambitionsnivå i tillämpningen av konventionen och visar vägen för övriga Europa.
  • att skyddshemsverksamheten görs lagstadgad och att det fattas beslut om hur skyddshemstjänsterna ska finansieras.
  • att övriga tjänster avsedda för att stöda och hjälpa våldets tre parter tilldelas tillräckliga resurser av staten. Även barn och unga bör erbjudas stöd (t.ex. enligt Trappan-modellen) då de upplevt våld inom familjen.
  • att i nästa budgetförhandling lyfta upp finansieringsfrågan och arbeta för att det tväradministrativa åtgärdsprogrammet för att minska våld mot kvinnor ska verkställas
  • att personal som jobbar inom bland annat social- och hälsovård, småbarnsfostran och skolor ska få fortbildning/utbildning och stöd i att identifiera våld inom familjen och i nära relationer och veta hur man bör gå till väga då våld uppdagats.
  • att våld även mot äldre uppmärksammas

Behandling

Åtgärder mot våld mot kvinnor och våld i hemmet

Enligt Amnesty Internationals finländska sektion drabbas tiotusentals kvinnor i Finland av våld i parrelationer, förföljelse efter skilsmässa, sexuellt våld och sexuella trakasserier samt hedersrelaterat våld.

Arbetet med att förebygga och ingripa i våld inom familjen och i nära relationer är fortfarande bristfälligt i Finland. Enligt de nationella undersökningar som gjorts (bl.a. Heiskanen & Piispa 1998, Piispa m.fl. 2006) har ungefär var femte kvinna upplevt våld eller hot om våld i sitt nuvarande parförhållande. En kvinna misshandlas var sjätte minut och årligen dör i medeltal över 20 kvinnor som följd av våld i nära relationer. Ungefär 17 procent (190 000) av de finländska barnen uppskattas ha sett och hört våld som utövats mellan vuxna i hemmet. Våld i en barnfamilj utgör alltid en risk för barnets uppväxt- och utvecklingsförhållanden, oberoende av om barnet är direkt utsatt eller inte.

Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet, den så kallade Istanbulkonventionen, godkändes i maj 2011. Finland undertecknade konventionen samma dag, men har ännu inte ratificerat den. För att avtalet ska träda i kraft måste det ratificeras av minst tio länder, vilket hittills bara Turkiet har gjort.

Utrikesministeriet tillsatte i oktober 2011 en arbetsgrupp med uppgift att utreda och bereda åtgärderna för en ratificering av konventionen. Målet är att arbetsgruppen ska utarbeta en regeringsproposition som ska ges till riksdagen före utgången av år 2013.

Enligt Europarådets rekommendation borde Finland ha minst 500 skyddshemsplatser, men i Finlands ca 20 skyddshem finns bara 110 platser. Regeringen har i sitt regeringsprogram uppställt som mål att öka antalet skyddshemsplatser och även främja den regionala jämlikheten, d.v.s. att jobba för att skyddshemsplatser finns att tillgå oberoende av var man bor. Dessvärre har utvecklingen inte gått i rätt riktning. Skyddshemmen i Esbo och Björneborg stängdes vid årsskiftet.

För att garantera att de som drabbas av våld eller hot om våld får stöd och skydd bör skyddshemsverksamheten göras lagstadgad. Det är viktigt att det i lagstiftningen skrivs in att den regionala jämlikheten ska beaktas och att tröskeln att få hjälp och stöd ska vara låg (även för t.ex. kvinnor utan barn). Därtill bör finansieringen av skyddshemsverksamheten tryggas.

Det är bra att man på sina håll gått in för fler förebyggande åtgärder, tidigt stöd och lågtröskeltjänster för personer som upplevt närståendevåld eller hot om våld, men dessa kan inte ersätta regelrätt skyddshemsverksamhet. I Esbo har man tagit i bruk en ny tjänst, ”Omatila”, som ska stöda personer som utsätts för närståendevåld eller hot om det. Till tjänsten hör bl.a. ett telefonnummer som man kan ringa till dygnet runt. Tanken är att de drabbade ska kunna få hjälp och stöd från en och samma ”lucka”. Man satsar på skräddarsydda lösningar som i praktiken kan innebära allt från krisdiskussioner och säkerhetsplaner, till rådgivning i juridiska frågor och frågor som rör social trygghet samt hjälp att tillsammans sköta ärenden hos olika myndigheter.

Kontroversiellt i Esbomodellen är satsningen på skyddslägenheter (”skyddat boende”) där offren och deras barn till skillnad från skyddshemmen inte har sakkunnig personal på plats dygnet runt. Många experter ställer sig tveksamma till frågan om skyddslägenheter kan ersätta skyddshem i tillräcklig utsträckning. Det behövs ett mångsidigt utbud av stöd och tjänster för dem som utsättas för närståendevåld eller hot om våld. Trenden att ifrågasätta behovet av skyddshem är oroväckande och bör stoppas.

Kommunerna borde även erbjuda ändamålsenligt stöd och tillräckligt långvarig hjälp åt våldets tre parter (den som blivit utsatt för våld, den som använt våld, samt barn och unga som upplevt våld). Barn och unga är i en särskilt utsatt position och bör erbjudas hjälp både i form av individuellt stöd (t.ex. Trappan-modellen), gruppverksamhet och vid behov även fortsatt terapi.

Svenska Kvinnoförbundet yrkar på att Svenska folkpartiets representanter i riksdag och regering verkar för:

  • att Finland omgående ska ratificera Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet, den så kallade Istanbulkonventionen
  • att skyddshemsverksamheten görs lagstadgad och att det fattas beslut om hur skyddshemstjänsterna ska finansieras.
  • att övriga tjänster avsedda för att stöda och hjälpa våldets tre parter tilldelas tillräckliga resurser av staten. Även barn och unga bör erbjudas stöd (t.ex. enligt Trappan-modellen) då de upplevt våld inom familjen.
  • att i nästa budgetförhandling lyfta upp finansieringsfrågan och arbeta för att det tväradministrativa åtgärdsprogrammet för att minska våld mot kvinnor ska verkställas
  • att personal som jobbar inom bland annat social- och hälsovård, småbarnsfostran och skolor ska få fortbildning/utbildning och stöd i att identifiera våld inom familjen och i nära relationer och veta hur man bör gå till väga då våld uppdagats.

Svenska Kvinnoförbundet r.f.

Carola Sundqvist                                                            

Förbundsordförande

Partistyrelsens svar

Våld mot kvinnor och våld i hemmet är ett brott mot de mänskliga rättigheterna och en form av diskriminering, och ett allvarligt globalt problem. I Finland är problemet utbrett. Våldet mot kvinnor har inte minskat. I Finland är antalet brott mot liv två gånger större än medeltalet inom EU. Män utsätts vanligen för våld på gatan, kvinnor i en nära relation.

Den allmänna uppfattningen är att en stor del av våldet i Finland mest drabbar de ekonomiskt utsatta. Undersökningar visar i alla fall att högt utbildade kvinnor löper en märkbart större risk att utsättas för våld i sin parrelation än de kvinnor som inte har någon utbildning. Det att var femte finländsk kvinna har upplevt våld eller hot om våld i sin parrelation är fullständigt oacceptabelt. Den offentliga diskussionen har även uteblivit, och alltför ofta anses frågan vara en intern angelägenhet inom familjen.

Istanbulkonventionen, som motionärerna nämner, är den första juridiskt bindande konventionen i Europa som befattar sig med våld mot kvinnor, och globalt sett den mest omfattande konventionen.

Finland undertecknade Istanbulkonventionen i maj 2011 och regeringens proposition om att ratificera konventionen ska enligt planen överlämnas till riksdagen under 2013. Konventionen är inte ännu internationellt i kraft.

Den 17 januari ordnade utrikesministeriet tillsammans med Europarådet och Finlands delegation i Europarådets parlamentariska församling en konferens i ärendet där bl.a. professor Christine Chinkins (London School of Economics) analyserade konventionen. Professor Chinkins konstaterade att Istanbulkonventionen som en människorättskonvention betonar den jämställdheten mellan kvinnor och män, och fastställer statens skyldighet att förebygga och bestraffa våld samt att skydda våldsoffren. I konventionen betonas också att kultur, sedvänja, religion, tradition eller så kallad heder aldrig kan betraktas som ett rättfärdigande av någon våldshandling. Som en straffrättslig konvention är den detaljerad och definierar noggrant de brott, som ska höra under allmänt åtal i den nationella lagstiftningen. Sådana brott är till exempel familjevåld, förföljelse, tvångsäktenskap och sexuell trakassering.

 

Partistyrelsen föreslår att SFP:s företrädare i riksdag och regering arbetar för

att     Finland omgående ska ratificera Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet, den så kallade Istanbulkonventionen

att     skyddshemsverksamheten görs lagstadgad och att det fattas beslut om hur skyddshemstjänsterna ska finansieras.

att     övriga tjänster avsedda för att stöda och hjälpa våldets tre parter tilldelas tillräckliga resurser av staten. Även barn och unga bör erbjudas stöd (t.ex. enligt Trappan-modellen) då de upplevt våld inom familjen.

att     i nästa budgetförhandling lyfta upp finansieringsfrågan och arbeta för att det tväradministrativa åtgärdsprogrammet för att minska våld mot kvinnor ska verkställas

att     personal som jobbar inom bland annat social- och hälsovård, småbarnsfostran och skolor ska få fortbildning/utbildning och stöd i att identifiera våld inom familjen och i nära relationer och veta hur man bör gå till väga då våld uppdagats.

att     man även uppmärksammar våld mot äldre och den ökande problematik som finns.

 

Partifullmäktiges utlåtande

Beredningen av Istanbulkonventionens godkännande i Finland pågår. Den genomförda remissrundan ger vid handen att förslagen till den finländska tillämpningen är urvattnade och därför bör de skärpas. Ratificeringen har tagit för lång tid och tidtabellen bör påskyndas.