För att reformera värnplikten

Nummer: 
2
Årligen börjar ca 12500 rekryter sin värnplikt. Av dem är ca 250 kvinnor som frivilligt gör värnplikt. När materialkostnaderna stiger och allt som har med försvaret blir mer komplicerat och tekniskt krävande, så behöver Finland motiverade beväringar.
 
Av de ca 12500 rekryter som påbörjar sin värnplikt avbryter ca 19 % sin värnplikt av diverse orsaker. Det betyder att ca 10 100 utför sin värnplikt till slut. Kvinnor kallas inte till uppbåd. Därför skulle det vara av nationellt intresse samt ur jämställdhetens synvinkel rätt, att även kalla kvinnor till uppbåd.
 
Försvarsmakten kunde av årskullen kalla in ca 8500 beväringar som skulle bestå av både män och kvinnor.  Åt dessa skulle en högre dagpenning betalas än den som nu betalas, för att bidra till en högre motivation. Detta skulle också bidra till att beväringar skulle få en mera högklassig utbildning som också skulle vara mer krävande och specialiserande.
 
Civiltjänstgöringen kunde reformeras så att istället för de arbetsuppgifter som finns idag, skulle den bestå av civilkrishanteringsuppgifter. Dessa civilkrishanteringsuppgifter kunde bl.a. vara förstahjälp, brandsituationer, översvämningar, oljeutsläpp och andra katastrofer som kunde drabba vårt land. Till civilkrishanteringsuppgifter skulle det räcka med ca 1000-1500 personer.  De som utför vapenfri värnplikt kunde inkorporeras i civilkrishanteringsutbildningen.
 
Resten av årskullen skulle vara befriad från värnplikt och civilkrishanteringsuppgifter. Till bägge tjänstgöringar skulle alltså kallas in de mest motiverade och mest lämpliga individerna som behövs till olika vapenslag och skolningar.
 
Joakim Honga
SFP i Karleby

Partifullmäktiges svar

Partistyrelsen ställer sig positivt till motionärens mål om att öka andelen kvinnor i försvaret. Tillsammans med försvaret av hela landet och den militära alliansfriheten är den allmänna värnplikten en av den finländska försvarslösningens tre grundpelare. Det innebär att förändringar i en av grundpelarna direkt påverkar även de andra. Därför måste alla dylika förändringar vara välmotiverade. År 2009 utredde en arbetsgrupp under ledning av Risto Siilasmaa värnpliktens framtid. I sin rapport konstaterar gruppen att den allmänna värnplikten är ”basen för försvaret, motiverar individen och framhäver de positiva samhälleliga konsekvenserna”. Det konstateras också att värnplikten är det kostnadseffektivaste sättet att upprätthålla ett trovärdigt försvar, att en selektiv eller frivillig värnplikt i längden skulle leda till en yrkesarmé som skulle kosta mer att upprätthålla, samt att vi då skulle tvingas alliera oss militärt.

Det är viktigt att värnplikten lever i tiden och utvecklas. Siilasmaa-rapporten innehåller en lång lista utvecklingsförslag som Försvarsmakten systematiskt tillämpar. Däribland finns även en rad åtgärder som hänför sig till att öka antalet kvinnor som utför den frivilliga militärtjänstgöringen. Under försvarsminister Haglunds ledning utfördes våren 2014 ett pilotprojekt i Birkaland där ett rekryteringsbrev skickades ut till alla kvinnor födda år 1994 och 1995, totalt 5120 st. Resultaten var positiva och ledde till att antalet kvinnor som ansökte om att fullgöra tjänstgöring ökade med ca 30 % jämfört med tidigare år. Pilotprojektet utvidgas nu stegvis till att täcka hela landet år 2019.

Tanken om att kalla in hela årskullen, både männen och kvinnorna, i tjänst är inte realistisk. Försvarets styrka i kristid är 230 000 soldater, vilket inte i förutsätter hela årskullen. Försvarets faciliteter och ekonomi möjliggör inte heller utbildning av hela årskullen. En värnplikt för både män och kvinnor skulle således förutsätta en övergång till så kallad selektiv värnplikt.

I olika länder runtom i världen har man stegvis avvecklat olika varianter av allmän värnplikt. I Siilasmaa-rapporten har man granskat Hollands, Belgiens, Spaniens och Frankrikes erfarenheter. Granskningens resultat visar att det i alla länder uppstått stora problem med att rekrytera tillräckligt med kompetent personal, att soldaternas ålder blivit för hög, att personalkostnaderna ökat märkbart. Dessutom finns en risk att en avveckling eller förminskning av den allmänna värnplikten leder till att försvarsmakten skulle isoleras från resten av samhället, vilket skulle ha negativa konsekvenser för försvarsviljan. I rapporten konstateras även att selektiv värnplikt är problematisk ur många aspekter. Det skulle måsta konstrueras ett jämlikt system på basis av vilket urvalet av de som tvingas utföra värnplikten görs, eftersom det finns en stor risk att det i längden inte skulle finnas tillräckligt med frivilliga. Arbetsgruppen konstaterar enhälligt att de inte anser selektiv värnplikt vara ett trovärdigt och långsiktigt alternativ för Finland utan att stora strategiska förändringar i landets försvarslösning först sker.

I Norge införde man sommaren 2013 könsneutral värnplikt, där kvinnor och män har samma skyldigheter. Eftersom Norge, trots att landet är militärt allierat, på många sätt är jämförbart med Finland finns det orsak att noga följa med Norges erfarenheter. På basis av dessa erfarenheter kan sedan eventuella förändringar till det finländska systemet utredas. 

Partifullmäktige föreslår för partidagen

- att motionen anses vara besvarad med denna utredning.

Partidagen beslöt: 

Partidagen beslöt

  • att SFP verkar för att en övergång till en jämlik värnplikslagstiftning utreds