Svenska Kvinnoförbundets ordförande har som uppgift att föra fram den politik Kvinnoförbundet har dragit upp riktlinjerna för samt att fungera som en sammanhållande kraft mellan lokalföreningarna.
– Ordföranden ska dessutom vara vaken, hålla ögonen öppna ute i samhället för att se ojämlikheter, säger Carola Sundqvist, förbundets ordförande sedan slutet av mars.
– Det kan handla om småsaker. I arbetslivet, i skolor och så vidare: normer, attityder och ord.
Många felaktiga attityder och uppfattningar får sin början redan i daghemmen och skolorna.
– Det gäller både barn och vuxna. Det handlar om hur man behandlar de små beroende på om de är pojkar eller flickor.
Åtskilda gymnastikgrupper, till exempel, kan leda till attityden att flickor är sämre på sport. Flickor ska också få välja att spela ishockey, säger Sundqvist.

Lokalavdelningarna är pulsen
Sundqvists roll är att arbeta för jämlikhet och jämställdhet på alla nivåer.
Men vad är då skillnaden mellan jämlikhet och jämställdhet?
– Jämställdhet är vad vi eftersträvar könen emellan, jämlikheten handlar om balansen mellan alla människor.
Det tidigare nämnda arbetet för lokalföreningarna anser Sundqvist att är en av huvudsysslorna.
– Ju bättre lokalavdelningarna fungerar, desto bättre fungerar Kvinnoförbundet. Där är tröskeln som lägst att delta i arbetet, det är viktigt. Fler människor med!
Till Sundqvists planer hör också att införa en högre grad av mentorskap i Kvinnoförbundet, enligt principen att det är bättre att hjälpa än att stjälpa.
-Själv kom jag med i politiken som över 40-åring. Men oberoende av när man hänger med är det viktigt att få hjälp och stöd för att komma igång: den kunskap man delar med sig av blir man inte av med.
Allt detta ska Sundqvist hinna med vid sidan av sitt ”egentliga arbete”: tjänsten som amanuens vid Jakobstads museum.
– Där började jag för 22 år sedan och har varit amanuens sedan åtta år tillbaka, säger Sundqvist.
Finns det någon koppling mellan ditt yrke och uppdraget som Kvinnoförbundets ordförande?
– Det är studierna, i så fall. Jag studerade historia och skrev min gradu om kvinnohistoria, som jag hade blivit intresserad av under studietiden. Intresset finns ännu och jag har vid Jakobstads museum haft huvudansvaret bland annat för utställningarna om kvinnlig rösträtts 100 årsjubileum och om Fredrika Runebergs 200 årsjubileum.

Man kan inte alltid kompromissa
Carola Sundqvist är uppvuxen med tre systrar och gick flickskolan i Borgå.
– Då var det inte tal om ojämställdhet. Vi var ju bara flickor överallt.
Men i studierna och arbetslivet fick Sundqvist upp ögonen för ojämlikheter och gick så småningom med i Kvinnoförbundet.
– Egentligen borde alla som är överens om principerna frihet att välja och jämställdhet gå med.
Har du lagt märke till någon motreaktion mot feminismen?
– Det finns en viss misstro mot själva ordet feminism. I Sverige förklarar man sig ofta som feminist, men det gör man inte i Finland. Man omskriver det gärna, man säger sig vara för jämställdhet, men det är ju egentligen samma sak. Frågan är varför ordet feminism fått en så negativ klang i Finland. I arbetet för jämställdhet når man inte alltid genast det resultat som man eftersträvat utan man måste framskrida långsamt. Det går att kompromissa ibland, men inte på alla områden. Frågan om lika löner är ett exempel på ett område där jag inte kompromissar. Vardagsfeminism är viktigt för mig, det vill säga när jämställdheten fungerar i det dagliga livet.

Män är också välkomna
Svenska Kvinnoförbundets ultimata mål är jämställdhet mellan könen. Lönefrågan är en långkörare. Våldet mot kvinnor, psykiskt och fysiskt, har ännu inte minskat i Finland.
– Jag misstänker att Kvinnoförbundet inte behöver upplösas på en tid.
Ännu finns det mycket kvar att kämpa för, många frågor att belysa och många ärenden att behandla.

Det Kvinnoförbundet slåss för är inte omöjliga idéer, tvärtom. Varför är inte alla med?
– Kvinnoförbundet är också politik. Ibland finns det en tröskel, en rädsla för att göra politik. Det måste bli klarare att politik är vardagsliv - skolor, daghem och så vidare. Samtidigt behöver man inte vara politiker för att gå med. Redan caféträffar ska vara en tillräcklig orsak att gå med. Vi driver ju de frågor medlemmarna vill att vi ska driva. Kvinnoförbundet är ett sätt att påverka.

Är män också välkomna att gå med i Kvinnoförbundet?
– Vi tar emot manliga medlemmar och det finns en del av dem, också i lokalavdelningarnas styrelser. Vi håller på att få fram en plattform för manliga medlemmar. Deras synpunkter behövs också. De har dessutom egna jämställdhetsproblem: veckoslutspappornas rättigheter, som exempel, så det finns ett visst behov. Det heter Kvinnoförbundet, men vi arbetar ju för jämställdhet.