Trots all medie-exponering har få människor någonsin förstått vad SATA-kommittén egentligen gjorde. Politiker och andra beslutsfattare hänvisade gärna till SATA-kommittén då de ställdes inför obekväma frågor, tidningar och annan media talade om SATA-kommittén som om gruppen var hälften frälsare och hälften ren ondska.
SFP:s representant i kommittén, Margareta Pietikäinen, försöker bringa ordning i begreppen.

Så vad var egentligen SATA-kommittén?
- Vårt uppdrag var en totalreform av den sociala tryggheten. Mandatet var tudelat: reformen skulle ha både kort- och långsiktiga effekter. Vi hade naturligtvis också mer konkreta målsättningar än så. Betänkandet innehåller över 50 åtgärdsförslag.
SATA-kommittén påbörjade sitt arbete år 2007, med ekonomiska förutsättningar som snabbt visade sig ligga på en väldigt skakig grund.
- Då trodde vi att vi kunde åstadkomma massor av saker snabbt. Sedan började nedgången. Vissa medlemmar försökte bromsa, men idén var ju att också arbeta mer långsiktigt. Vissa saker kan inte genomföras nu, men nog senare.
Kommittén hade 19 medlemmar, plus olika sektioner. Sammanlagt deltog kring 60 personer i arbetet. Medlemmarna kom från olika ministerier och organisationer som FPA, Kommunförbundet, Skattebetalarnas centralförbund samt arbetsmarknadsorganisationer som FFC och Akava. De politiska partierna hade också sina egna representanter i kommittén, liksom Centralförbundet för social trygghet och FTFC.
- Det gjorde att vi hade möjlighet att ta del av många olika instansers utredningar och information. Det mandat vi hade av regeringen krävde diskussioner och förhandlingar, men vi målade inte upp orealistiska visioner. Allt skulle ha en förankring i verkligheten.
Och SATA-kommittén är verkligen en unik arbetsgrupp på så sätt att många av förslagen redan är lag, på god väg att bli lag eller lagförslag. Medan andra arbetsgrupper presenterar visioner kunde SATA-kommittén nå resultat redan under arbetet.

Är du nöjd med kommitténs arbete?
- I det stora hela är jag nöjd. Att under rådande ekonomisk situation ha kunnat binda över 600 miljoner euro för socialskyddets utveckling skulle inte ha varit möjligt utan SATA-kommittén. Vi har dessutom kunnat binda regering och riksdagsgrupper till en del reformer. Det finns stora möjligheter att genomföra de förslag som än inte har gått igenom och vi har gjort förberedande arbete för ytterligare lagstiftning.

Vad blev ogjort?
- Att ansvaret för utkomststödets grunddel inte kunde läggas på FPA, på grund av oenighet i kommittén. Men nästa riksdag och regering kan gå vidare med det, grundarbetet är gjort.
SATA-kommitténs resultat i frågan om arbetsmarknadsstödet och grunddagpenningen har fått utstå kritik, en kritik som Pietikäinen skriver under.
- Arbetsmarknadsorganisationerna drog mattan under oss. De höll fast vid kopplingen mellan grundinkomst och det inkomstrelaterade stödet. Stiger det ena stiger det andra. Arbetsmarknadsorganisationerna såg för snävt på helheten, de såg enbart till sin kår och sina medlemmar.
I klartext: höjs grundsäkerheten måste den inkomstbundna säkerheten höjas, vilket gör att inte bara de fattigastes ekonomiska ställning förbättras, vilket blir dyrt.
- Uppgiften var att se på helheten, så det här gav en dålig smak i munnen. Vi fick ändå med saker som underlättar för dem som har det svårast – som garantipensionen, bostadsstödsreformen, indexbindningar, reformen av närståendevården, förhöjningar av förmåner samt sysselsättande åtgärder.
Den nuvarande situationen kan leda till att en av två arbetslösa i samma familj kan vinna på att tacka nej till ett arbete, eftersom stödet andra i samma hushåll påverkas av resten av hushållets medlemmars inkomster. Enligt kommitténs förslag ska stödet inte vara beroende av parters eller föräldrars inkomster.
Till de förslag som ännu är under arbete hör enlucksprincipen, att en förälder till en handikappad, till exempel, inte ska bollas mellan olika instanser utan att en tjänsteman handhar ärendet och fungerar som ärendets lots mellan instanserna.
Pristaken för medicin- och sjukvårdskostnader ska också slås ihop, enligt kommitténs förslag.

Politiker som ställdes inför svåra frågor fick ett standardsvar att ta till: ”SATA-kommittén utreder saken”. Hur påverkade det ert arbete?
– Det irriterade oss! Det fick vi konstatera flera gånger. Många politiker som hänvisade till oss verkade undanfly sitt ansvar – de hade kunnat komma till oss med frågor och skrida till åtgärder direkt. Ett av våra konkreta förslag var att höja pensionsåldern och vidta åtgärder för att täppa till pensionsröret. Statsminister Vanhanen säger sig ha fått samma idé i skidspåret i Ruka, men det visar bara att han glädjande nog hade läst våra papper.
Under arbetets gång fick Pietikäinen gång på gång erfara att den finländska sociallagstiftningen innehåller fullkomligt vansinniga lagar.
- Det finns sådana luckor och missförhållanden att man inte tror att det är sant. Det handlar ofta om saker som har lappats på där det har behövats, men slutresultatet har blivit fel. Många av missförhållandena har vi redan lyckats ändra på, resten får fungera som väckarklockor för beslutsfattarna.