Det regeringsprogram Håkan Nordman och hans partikamrater arbetar med att försöka förverkliga är ambitiöst. Mycket ambitiöst, med tanke på den ekonomiska situation vi lever i: finanskrisen sätter sina spår på arbetet. När perioden började och regeringsprogrammet gjordes upp hade de mörka molnen inte ännu dykt upp.
– Det gör vår uppgift ännu viktigare: vi ska göra det bästa av situationen, säger Nordman.
Det här är inte första gången Nordman är med om tuffa tider: han satt också som riksdagsledamot under perioden 1991 – 1995, senast Finland befann sig i ekonomisk kris.
– Det var en hemsk tid – landet höll på att gå i konkurs. Vi blev tvungna att skära ned och försämra i stället för att förbättra villkoren för människorna. Manövreringsutrymmet var väldigt litet.
En sak som politikerna har lärt sig sedan senast är att det gäller att hålla hjulen rullande. Arbetslösheten tilläts kanske växa sig för stor på 90-talet, menar Nordman – mycket av de missförhållanden vi ser i dag är kvarlevor från det. Föräldrarnas svårigheter blev barnens och ungdomarnas svårigheter.
Sysselsättning är grunden för välfärden. Men det handlar inte bara om att åstadkomma arbetstillfällen, utan också om att människorna kan och orkar arbeta. I fortsättningen kommer det i allra högsta grad att behövas folk som orkar och trivs med sina jobb: det betyder att samhället ska satsa på en bra dagvård, skola och förebyggande primärhälsovård för alla.
– Det är som Pentti Arajärvi sade: basservice och de viktiga vardagsvillkoren måste upprätthållas. Det är en enkel sanning som samtidigt är väldigt krävande att leva upp till. Men sysselsättning är fortfarande den bästa förebyggande vården, säger Nordman.
Det är lätt att tala om basservice som en självklarhet när det finns pengar i kistan. Hur ska den kunna garanteras när intäkterna sinar?
– Staten och kommunerna har ett stort ansvar här, men skattebetalarnas solidaritet är nödvändig för att det ska gå. Det handlar om att bibehålla den nordiska modellen, ett mål som både jag och SFP lever för.

Hälsovården är en ödesfråga
Social- och hälsoutskottet har alltid varit något av Nordmans specialområde. Arbetet med sådana frågor är högaktuellt nu, inte minst på grund av den förestående socialskyddsreformen.
Håkan Nordman har förhoppningar om att reformen ska ha en klart positiv effekt: ett centralt mål för reformen var att förkorta köerna för utkomststöd genom att skapa bättre förhållanden för de som har det allra sämst. Det behövs åtgärder för att stoppa den växande ekonomiska och sociala klyftan: inkomstskillnaderna påverkar också saker som hälsa och utbildning.
– Men det sista ordet är inte ännu sagt. Också här har det ekonomiska utrymmet för förändringar minskat sedan kommissionen tillsattes. Nu ställs vi inför frågan om vi kan dämpa den sociala klyftans utveckling.
Enligt Nordman finns det goda förutsättningar: regeringen arbetar med dessa frågor på fullt allvar och viktiga politiska program förverkligas stegvis.
– Det är oerhört tråkigt att bevittna den tidiga utslagning som förekommer, gruppen som har psykiska problem växer och allmänt taget finns det stora problem i skolhälsan.
Ett förslag på en hälsovårdsreform väntas i vår. I det väntas hälsovården och specialsjukvården slås ihop med socialvården för en heltäckande service. Ett led i en hälsofrämjande politik, säger Nordman.
– Och allmänt taget finns det stora utmaningar i skolhälsovården. En ny förordning tvingar kommunerna att ordna mer resurser.
I svåra situationer reserveras pengarna för det som absolut måste göras, men det förebyggande arbetet blir lidande.
– Men vårdkostnaderna ökar och befolkningen åldras. Det betyder att satsningen på hälsovårdstjänster är en ödesfråga.

Större kommuner behövs
Karlebyfrågan har varit ett av Svenskfinlands största samtalsämnen under året som gick, men även kommun- och servicestrukturreformen har engagerat bygderna. Som fullmäktigeordförande har Nordman naturligtvis varit engagerad, men det råder ännu delade meningar: ska fortsätta som nu eller förvandlas till en kommun som omfattar regionen och pendlingsområdet? Nordman lanserade redan i slutet av år 2003 tanken på en kommun med över 100 000 invånare. Utredningar har gjorts och diskussionen går intensivt vidare.
– Min grundinställning är att större kommuner och större befolkningsunderlag behövs för att bibehålla konkurrenskraften, säger Nordman.
Men Nordmans förståelse för centerpartiets agerande i förvaltningsreformen och Karlebys orientering är obefintligt.
– Det handlar om en hänsynslös maktpolitik där svenskan har hamnat i underläge. Men SFP:s bestämda hållning i frågan ska leda till att Karleby vänds åt rätt håll.
Enligt Nordman ligger SFP:s starka ställning i svenska Österbotten partiet i fatet.
– Att center- och samlingspartiet är svaga i Österbotten gör att deras behov av att sköta områdets intressen är litet. Centern har två fullmäktigemedlemmar av Vasas 51 stycken, men de leder i Seinäjoki och Karleby. Det påverkar deras intresse för maktpolitik.
SFP har, enligt Nordman, tvingats ta ett för stort ansvar i skötseln av Österbotten.
– Jag menar inte att det är olyckligt att SFP är starkt i området, men man kan inte blunda för att centerpartiet inte har någonting att förlora i Vasa.

Över språkgränsen
I ett större Vasa skulle andelen svenskspråkiga ligga närmare 40 procent och SFP bli det klart största partiet.
– Det skulle säkerställa svenska intressen för en lång tid framåt.
Nordman har tacklat språkfrågan på ett speciellt sätt: genom att arbeta för att locka fler tvåspråkiga och finskspråkiga till SFP. Nordmans nuvarande assistent Riitta Pääjärvi-Myllyaho, vars modersmål är finska, har deltagit i det arbetet. Valarbetet bidrog till att SFP återvann det fjärde mandatet och Vasa fick två riksdagsledamöter.
– Att jag har en finskspråkig assistent har lockat fram förvånade kommentarer också ur den egna kretsen, men tanken är att komma över språkgränsen. De väljare som tar steget över språkgränsen och röstar på oss ska ses som våra vänner! De ska inte misstänkliggöras, de gör det med positiv inställning. Med Riittas hjälp kan jag arbeta på båda språken och vara trovärdig gentemot väljarna.
Nordman tycker att SFP:s slogan i senaste riksdagsvalet ”Suomalainen liberaali kansanpuolue”, ett finländskt liberalt folkparti, är en bra beskrivning på vad SFP ska satsa på för att kunna växa.
– Partiet måste ha ett verkligt bra budskap. Därför är det viktigt att profilera sig som ett liberalt parti – bara då finns det en marknad bland två- och finskspråkiga.
Nordman förutspår att svensk- och finskspråkiga kommer att leva närmare varandra i framtiden, ”baka mera bröd” och skapa resurser tillsammans för speciella svenska behov och rättigheter samt för gemensamma lösningar. Det gör behovet av språkkunskaper både i finska och svenska större.
– Är det inte mer sådant vi behöver med tanke på Kasnäsmanifestet och strävan efter att bli ett större parti?