För en tid sedan blev Andrea Svanbäck uppringd av Dag Andersson, ordförande för Finlandssvenskt Filmcentrum. Andersson ville veta om Svanbäck möjligtvis kunde tänka sig att ta itu med produktionen av Filmjournalen årgång 2010. Det ville hon.
– Jag har följt tidningen några år. Det kändes naturligtvis som en rolig och utmanande uppgift, så jag tackade självklart ja, säger Svanbäck.
Svanbäck har en bakgrund inom branschen: en medianomexamen inom film- och tv-produktion från Arcada, praktikplatser på filmproduktioner och en del egna filmer i bakfickan.
Det egna slutarbetet, kortfilmen Replica som producerades tillsammans med studiekamraterna Mats Wägar och Sam Björklund, regi Jan Inberg, är Venlanominerad i kategorin ”Bästa singel”.
Nu börjar arbetet med tidningen och Svanbäck har ambitioner: tidningen ska få en ny visuell identitet och en ny logo.
– Jag ser det också som min uppgift att få med yngre skribenter och fotografer som tillsammans med mig kan uppdatera innehållet, så att det lockar nya läsare, säger Svanbäck.
Innehållsmässigt är det meningen att tidningen ska bevaka såväl filmer som filmpolitik samt människorna som arbetar med film på olika sätt.
– Jag vill att känslan ska vara aktuell, utåtriktad och engagerande. Ett exempel på de heta frågorna är filmutbildningarna, som det anses finnas för många av, den svenskspråkiga textningen som hotar att försvinna och den hetsiga branschdebatt som pågått om vad som egentligen felas den finska filmen.
Vad felas den finska filmen då?
– Spontant känns det som om diskussionen om den finska och finlandssvenska filmens framtid just nu verkar ha vaknat till. På dokumentärfilmsfestivalen Docpoint diskuterades finska filmares självkänsla och om hur vi ska blir bättre på att marknadsföra filmerna utomlands. I grunden är idéerna unika och välplanerade, men jag tror att vi dessutom måste bli bättre på att inspireras av övriga norden och försöka glömma lillebrorskomplexet. Sen kan man ju fundera över om det egentligen existerar en genre som kan kallas "finsk film". Vad är det, i så fall?
Enligt Andrea Svanbäck är bristen på inhemska långfilmer på svenska en viktig orsak att lyfta fram alla svenskspråkiga kortfilmer och tv-projekt.
– Här spelar FST en nyckelroll, men filmprojekten kunde också marknadsföras för en finsk publik samt utomlands, som i Sverige till exempel.