Bengt Eriksson har redan skrivit två böcker, en om bondeseglingen i Helsinge på 1500-talet och en annan om Sillböles historia. Nu håller han på med sin tredje. Den ska handla om Maxmo kyrkby, orten där Eriksson tillbringade sina barndomssomrar.
Förarbetet har tagit Eriksson till Brages Pressarkiv, som han besöker för första gången. Besöket gav napp direkt.
Pressarkivets topografiska avdelning består nämligen av artiklar indelade enligt lokal anknytning, så det är bara att lyfta en av Maxmo-mapparna ur hyllan och börja forska.
Mapparna innehåller pressklipp med anknytning till orten: lokalreportage, notiser, mötesreferat och mer, ordnat i ämnesklasser.
– Det är fantastiskt att hitta information direkt ur hästens mun, säger Eriksson.
– Här finns en massa intressanta detaljer som man inte ser i officiella historiker, som till exempel den här notisen om lönnbränneriet i Maxmo!

Digitalisering blir för dyrt
Arkivet är indelat i tre huvudavdelningar. Den biografiska avdelningen är indelad enligt släktnamn och fungerar som ett personregister. Har det skrivits om någon i en finlandssvensk tidning efter 1910 är sannolikheten stor att materialet finns i pressarkivet.
Den allmänna avdelningen är indelad i huvudklasser som ekonomi, social- och hälsovård, idrott, föreningsliv med mera. De mapparna rymmer debatter från förr, ledare om ämnen som kan kännas aktuella femtio år senare och en mängd information om allt man kan tänka sig.
Den topografiska avdelningen innehåller material om orter, främst finlandssvenska sådana, och är indelat enligt socken eller kommun. I avdelningen kan hembygsforskare hitta allt från mötesprotokoll till artiklar om sedan länge stängda ungdomsgårdar.
Arkivets material klistrades in i mappar ända till år 1965. Efter det har urklippen samlats i kuvert. Efter år 1990 är artiklarna indexerade i databasen Press, som är sökbar på internet.
En digitalisering av arkivet har diskuterats och utretts, men arbetet har hittills fallit på de höga kostnaderna. Det är väldigt tidskrävande att digitalisera 750 hyllmeter material, hur nödvändigt det än är. Tidningsurklipp håller inte för evigt.

Informationsflödet ställer krav
Hundraårsjubileet kommer inte att firas med något större kalas. Främst ska arkivets nätsidor förnyas, märkesåret till ära. Resten av året går i arbetets tecken. Liksom för arkivets kunder, en brokig skara människor. Släktforskare, historiker, skribenter och specialforskare sitter gärna i arkivets kombinerade läsesal och biografiska avdelning.
– En stor del av arbetet handlar om kundservice, säger arkivchef Eva Stockmann.
Förra året besöktes arkivet av kring 860 kunder. Till det kommer telefonförfrågningar och sökningar för kunder som, av geografiska skäl, inte själva kan komma till Brages Pressarkiv.
De anställdas arbete har ändrat karaktär en hel del sedan de första åren efter att arkivarie Albert Hästesko och professor Otto Andersson tog initiativet till arkivet.
– Forskarna har upptäckt oss i allt högre grad och så har journalistiken ändrat. Tidningarna ser annorlunda ut, säger Stockmann.
Att informationsflödet och informationsmängden har ökat så mycket under senare tid sysselsätter också de anställda på ett annat sätt än förr.
– Vi plockar ut det som har ett värde. Det ytliga, som inte ger så mycket fakta, lämnar vi – annars blir vi överbelupna av arbete, säger arkivredaktör Viveka Högnäs-Mellner.
Men arbetet är givande. För det mesta hittar kunderna vad de söker efter, om än vissa kommer på att den artikel de är säkra på att de har läst för tio år sedan i själva verket var ett tv-program.
Men hur ser arbetet ut under de nästa 100 åren?
Kunderna vill ha snabbare och lättare tillgång till materialet, säger Stockmann.
– Och upphovsrätten kanske luckras upp. Det ger nya utmaningar, säger Högnäs-Mellner.
– Att våra samlingar är ordnade enligt ämne är vår styrka, tillsammans med vår finlandssvenska inriktning.
Hembygdsforskaren Eriksson, som precis har hittat en bild på en bastu han kommer ihåg från barndomssomrarna, håller med.
– Här har jag suttit i en halvtimme och fått aha-upplevelser!