Astrid Thors ser det inte som oöverkomligt eller konfliktfyllt att arbeta med tre stora uppdrag: minister, riksdagsledamot och fullmäktigeledamot i Helsingfors.
– Intressekonflikterna är förvånansvärt få, alla jobb ger i många fall nyttig bakgrundsinformation som kan användas i ett av de andra, säger Thors.
Astrid Thors är mera orolig över känslan av att färre personer, speciellt på finlandssvenskt håll, vill engagera sig i traditionell samhällspåverkning och i organisationerna.
– Det betyder att allt färre måste sträcka sig till allt flera uppdrag. Det betyder inte nödvändigtvis att vi får en massa intressekonflikter och jävsproblem, men det betyder åtminstone att arbetsbördan för de som är engagerade ibland kan bli överväldigande.
– Ett tilläggsproblem är att SFP:arna i många fall dessutom sitter ensamma i utskott och nämnder, och det blir ibland mycket tungt att ensam vara den som talar för de svenska frågorna.
Thors vill poängtera att ovanstående faktum inte innebär att människorna överlag inte skulle vara intresserade av samhällsfrågor eller av att påverka. Men många har flyttat över sin påverkan till nya kanaler på nätet och i sociala media.
– Samlingen kring BB i Ekenäs är ett bra exempel på hur ett upprop på Facebook kan leda till resultat, och Svensk Ungdom kan visa upp många bra påverkningskampanjer som gått över nätet, till exempel då Radio Xtrem hotades.
I förlängningen hoppas Thors förstås att människorna, mellan Facebook-uppdateringarna, skulle tänka på att ge lite bättre röstningssiffror för SFP i kommande val, så att representationen och bevakningen i olika etablerade beslutande organ blir lättare att sköta.
– Om man idag upplever att det blåser lite snålt kring ”det svenska”, då är det bra att visa det i röstningsbåset nästa gång, och kräva klara besked av de övriga partierna om vilka resultat de fått till stånd i frågan.

Nya kanaler för påverkning visar
på nya frågeställningar
Astrid Thors tror att de nya påverkningsmöjligheterna inte enbart återspeglar människornas förtjusning över nya, snabba kanaler att påverka, utan även ett visst missnöje med de etablerade kanalerna – kanske ett groende missnöje med hela den begreppsapparat vi håller oss med när det gäller att definiera vår välfärd och demokrati.
– Det är svårt att direkt sätta tummen på det, men något håller på att gå snett då vi kan stoltsera med fina mätresultat i skolornas Pisa-mätningar, men det samtidigt kommer in rapporter om att tjugo procent av eleverna har tydliga mentala problem.
Thors säger att man inte kan tala om ”hållbar utveckling” i fall en ökande andel av eleverna behöver specialundervisning.
– Någonstans kommer väggen emot, och det skulle vara dags att på riktigt ta med och betona även social utveckling i begreppet ”hållbart”. Det finns en risk i att enbart stirra på miljöfrågor när vi använder det begreppet.

”Hållbar utveckling” inbegriper både miljö,
social utveckling och ekonomi
– Det ser ut som varken vi eller naturen i längden klarar av de materialistiska värderingar som dominerar debatten om hur vi vill att samhället skall se ut. Just nu väntar alla bara på nästa uppgång och en ny ekonomisk tillväxt, och glömmer fråga om det verkligen är det enda saliggörande. Redan de begränsade naturresurserna, och ekologin gör att det kanske är dags att definiera om värderingarna och mätinstrumenten, säger Thors.
Astrid Thors säger att man förstås redan länge talat om att utvidga de internationella välfärdsindikatorerna till något annat än bruttonationalprodukten.
– Man kan säga att bankkrisen och den påföljande ekonomiska recessionen även innebar en slags bankrutt för ekonometrin som dominerande faktor i samhällsstyrningen och beslutsfattandet. Vi behöver alldeles andra mätare och begrepp för att slå fast vad välfärd är.
Thors berättar att Frankrikes president Sarkozy på ett förtjänstfullt sätt lyft upp den här frågan, och vågat före­slå ”lycka” och välmående” som nya indikatorer på social utveckling.
– Förslagen har förstås från vissa håll kritiserats som ett försök att måla en rosigare bild av Frankrike, som med sina korta arbetsveckor och stora sociala förmåner legat bakom USA i ekonomisk tillväxt de sista decennierna. Å andra sidan har den ekonomiska krisen nu drabbat USA betydligt hårdare än Frankrike, trots att det förstås också finns många utmaningar för den franska ekonomin.

Mätarna ger inte svar på viktiga frågor
Enligt Thors finns även andra skäl att börja byta ut mätarna och indikatorerna.
– Enligt alla mätningar är finländarna fruktansvärt innovativa på kunskapsområden, och vi satsar mer än de flesta på forskning och utveckling. Men i slutändan leder det inte till tillräckligt med nya arbetsplatser, utan det är fortfarande Nokia, skogen och verkstadsindustrin som håller oss flytande internationellt. Var ligger felet? Det berättar inte våra indikatorer.
Europaminister Thors – även tidigare europarlamentariker – anser att EU kan ha mycket att ge i de här frågorna.
– När det gäller högt ställda mål för hållbar utveckling har EU redan varit avgörande när det gäller klimatet. På energi­fronten är EU också på rätt väg, även om jag skulle önska en lite starkare betoning på alternativ när det gäller energi­källorna. Jag tror många av de europeiska länderna just nu stirrar sig litet blinda på naturgas från en enda leverantör.
Thors ställer stort hopp till att också EU kan ställa upp och förverkliga en hållbar utveckling på den sociala sidan. Tyvärr verkar massmedia just nu mest intresserade av utnämningsfrågor.
– Det är förstås mycket svårare att förklara sakfrågor, än att skriva om personval. Men det här är frågeställningar som vi alla måste ta ställning till.

Aktivare fredsförmedling!
Thors önskar också att EU (och Finland!) kunde utveckla en aktivare roll som fredsförmedlare i världen. Med Ahtisaaris Nobelpris i fonden finns det nu en öppning för nya initiativ.
– SFP-medlemmen Arshe Said, med ursprung i Somalia, har föreslagit att somalier i förskingringen tillsammans med myndigheter och Pekka Haavisto, som tidigare bl.a. fredsförmedlat i Sudan, skulle arbeta fram ett förslag till bestående fred i Somalia, berättar Thors.
Förutom att Thors stöder tanken, tycker hon Arshe Saids förslag är ett ypperligt exempel på hur viktigt det är att invandrare i Finland sysslar med annat än bara ”integration”.
– Vi har nog en tendens att i diskussionen enbart problematisera invandring. Varför inte använda oss av invandrarna i de internationella jobben?