I många avseenden står mig nämligen Kuddnäs ganska nära; alla första barndomsminnen är från den andra sidan av älven vid Kuddnäs, dvs. Nykarleby älv – den älv vid vilken lille Walter i några sagor lekte, Walter som jag uppfattar som något av Topelius alter ego.
I Kuddnäs har jag hittat det träd som jag tycker symboliserar berättelsen Björken och Stjärnan – en berättelse som en migrationsminister nog lätt kommer att tänka på. Och vi skall vara tacksamma för att Bengt Ahlfors fick in den i teater Kassandras pjäs ”Zambezi” för några år sedan – pjäsen om hur det går när en finländsk familj någonstans långt borta söker skydd och asyl. Men i “Björken och Stjärnan” kommer de flyende folkens vedermödor också väl fram. Aktuellt idag.
I Oravais hittade jag sedan de åtta delarna av “Läsning för barn”, utgåva från 1922, och minsann finns det också stoff på vägen där. Då kan man lära känna Sampo Lappelill, men vi förstår kanske också vår egen vargskräck just pga. det vi kommer ihåg från Sampo. – Topelius var för minoriteter och kanske för djurskyddet; men inte för vargstammens bevarande?
Topelius var en för sin tid mycket berest person; SFV:s tidning hade för flere år sedan en artikel där Topelius lovsjöng de underbara järnvägarna i Belgien. Topelius företog 1856 sin första längre resa på kontinenten. Det är kanske inte riktigt samma bild man har idag om man i Liège i detta samma land ser järnvägstationen. Men vad skulle Topelius säga om Vapaavuorianernas tankar att man skall få bygga bara där det finns spårförbindelse – eller vad skulle han säga om metroplanerna till sitt kära Björkudden i Sibbo. – Kanske nog måtta med allt!
Däremot har jag ända sedan 1990-talet varit övertygad om att Topelius också hade röstat för EU i folkomröstningen 1994. Det kan man utläsa ur den “Originala skuldsedeln”,
några rader:
Skuldsedeln vill du se, - originalet,
det sekelgamla som förbinder oss
till tack mot Sverige? – Varför ej? Här är det.
… Träd fram på vida,
oöverskådliga, fruktbara slätter
långt mot Ural, och fråga kumlen där
om de förgångna folk, varthän de gått,
vi de ej leva, vi på deras grifer
med möda letar forskaren ett namn.
Och om då smyger skygg vid flodens stränder
en fattig tcheremiss, ostjak mordvin,
I djurhud klädd, med vildens rädda blick…
… och jämför oss, dig själv och dina bröder
med dem där borta. Mät oförvillad. Med
rättvis blick vad seklerna beskärt
åt dem och oss: - vår frihets gamla grund,
vår arvslott i Europas rika bo,
vår lag, vår sed, vårt vetande, vår tro;
och om du då är blind, skall kyrkans mur
och domarsalens bord och skolans bänk…
Här är skuldsedeln, Här är allt ditt land
som vittnar om vad i arv du fått av västerlandet,
utan denna skuld förmätne frågare, vad vore du?
…
Skolans skänk kommer här fram i dikten, och vi kan vara tacksamma att våra systrar och bröder i Vanda lyckats bevara Västersundom skola, där Topelius i många år var direktionsordförande – faktiskt ända fram till sin död. Av många skolmiljöer i huvudstadsnejden är det en av de finaste; och allas vår innerliga förhoppning är att den miljön skall få fortsatta att frodas länge än, som en svensk oas i Östra Vanda, inte i en sammanslagen stad med namnet Helsinge. Men att många Sibbo och Helsingforselever skall kunna gå där, det är viktigt.
Och tanker vi på Topelius gärningar, kan man inte glömma alla de Helsingfors betraktelser som han skrev i “Helsingfors Tidningar” och i tidningen Finland. Dessa handlar mycket om 1830- och 1840-talet I Helsingfors, det må sedan gälla universitetsliv, stadsplanering eller studentikosa äventyr. Han är inte heller ledsen för att en kanal från Tölö vik till södra hamnen utplånas, kanalen skulle, säger Topelius ha varit en tvivelaktig försköning, men ett otvivelaktigt hinder för stadens trafik. Skulle en sådan kanal ha varit ett definitivt slag mot Centrumtunneln också?
Men sist men inte minst ska Fruntimmersföreningen nämnas – föreningen vi alla känner till, som upprätthåller det fina Hagaro i Norra Haga, numera ett äldreboende. Men på Topeli tid verkade föreningen med många andra sociala frågor - med Topelius som idog sekreterare. Topelius var alltså också ett mönster för medborgerlig aktivitet – ja en förebild att skapa det sociala kapital som nog så väl behövs idag också.
Däremot har jag inte kunnat hitta några spår att Topelius ens sett Kasnäs – men dit behöver vi ju inte komma eftersom vi har ett framtidsmanifest!