Visst lämnar stadens agerande mycket i övrigt att önska - men är det inte så att vi nu verkligen ser effekterna av att gårdskarlar saknas och det är servicebolagen som eventuellt sköter snöskottningen, eller låter bli? Spadar finns inte heller någonstans.
Men kalla vindar har både bokstavligt och andligt blåst över det svenska i vårt land under det senaste året. Inte bara perussuomalaiset utan också större partier har visat sin avoga inställning och i många partier finns det obehagliga underströmningar. Vi kämpade hårt, i enlighet med vår övertygelse, mot att Svenskfinland skulle stympas genom överföring av Karlebyregionen till norra Finlands förvaltningsorgan, och i den kampen fick vi starkt stöd av Grundlagen. Vi såg ett sorglustigt spel där ett stort regeringsparti, centern, helt enkelt inte klarade av att förlora på ett värdigt sätt.
Men nu håller debatten i Svenskfinland i sanning på att göra självmål, dag efter dag när personer med auktoritet och med Nils Torvalds i spetsen diskuterar sk kompromisser om skolsvenskan. Det är klart att det föresvävat var och en att vi behöver ha något annat i bakfickan än sådant som de sk klämmar om uppföljning och fagra löften som vi fick 2004 när studentexamen ändrades. Åtminstone det har vi lärt oss; men varför ge upp skolsvenskan innan något seriöst parti krävt det - och utan att vår alternativa strategi har stakats ut. Kompensationen för skolundervisning borde dessutom ske närmast inom skolmiljön; tex genom garanterad rätt till undervisning och genom krav på gymnasieexamen som ger universitetsfärdighet mm, genom olika former av förberedande undervisning mm.
Det vi kan se framför oss blir en tuff valrörelse efter ett tufft politiskt år. Inte bara språkfrågan, utan de ekonomiska fundamenten har krävt mycket bevakning. Vi har också sett spekulanter mot de politiska krafterna, vissa börsaktörer prövar den politiska sammanhällningen. Sist och slutligen har det handlat om förtroende - vad annat är egentligen pengar än förtroende. Finland har hela tiden haft en sund linje där vi betonat varje eurolands eget primära ansvar och vikten av att expertorganet Internationella Valutafonden, IMF, går med och hjälper samt trovärdiga saneringsprogram för den offentliga ekonomin.
Fast Finland går till val rullar hjulen på i det övriga Europa. Också efter årsskiftet gäller det att aktivt bevaka Finlands intressen i de mångåriga uppgörelserna som väntar inom EU – det gäller så väl lantbruket, regionpolitiken samt forskningen och miljön, inklusive Östersjön.
Fast det gångna året varit tungt i många bemärkelser är det ändå en stimulerande tid för politiken just nu. Legio är de förslag som läggs fram av arbetsgrupper kring ministerierna, allt med tanke på att en ny regering ska ha förslag att ta ställning till. Enbart under december månad har förslag lagts fram till hur gymnasierna och yrkeshögskolorna skall förnyas, hur yrkesrehabiliteringen skall utvecklas och hur den offentliga ekonomin kan fås i balans.
Och sist men inte minst; Hetemäki-gruppens förslag om omläggning av skatter. Det har sagts att gruppens förslag är ett stort paket - låt mig dock vara litet tvivlande; den ekonomiska effekten skulle röra sig om ca 2 mrd euro; tänk då på att skatter och andra inkomster till staten totalt inbringar ca 31,5 mrd euro. Men ett viktigt debattinlägg är det. Det som bekymrar mig är att det finsn risk att företagens balanser försämras och att lånefinansiering är mera intressant än att öka det egna kapitalet.
Det känns angeläget att gripa tag i dessa utmaningar. Åren som minister har gett nya insikter om vad som fungerar i vårt land, vad ej. Låt mig nämna några av mina prioriteringar:
1. Vi kan inte tillåta att en ökande grupp medborgare passiveras och stannar utanför arbetsmarknaden - den finländska offentliga arbetsförmedlingen fungerar inte optimalt. Genom att jobba med integrationsfrågorna har jag fått en inblick i vad och hur man borde modernisera.
2. Trots många satsningar på den äldre befolkningen genom skattesänkningar och den nya garantipensionen, har bristerna i åldringsvården i tex vår stad nästan förvärrats. Ett nytt samarbete och nya normer behövs. Finansieringen av hälsovården är här en viktig del.
3. Vi måste jobba aktivt för att god närmat skall finnas tillgänglig för oss alla. Vissa förbättringar i form av mindre byråkrati för småföretagare är på kommande, men mycket finns ännu att göra. En ren och smaklig mat är vårt mål. Här måste vi i Svenskfinland jobba ännu hårdare som föregångare.