Utöver detta borde vi även undvika att belasta miljön alltför mycket genom de matval vi gör som konsumenter. Inte heller här är valen enkla gäller det sen ekologiskt från andra sidan jordklotet eller i växthus odlade inhemska tomater.
Maten är fylld av värderingar och är därmed politik i stor grad; miljö-, hälso-, landsbygds- och näringslivspolitik. Vi vill ha god, ren, billig och miljö-och/eller djurvänlig mat, i vilken följd man sätter dessa prioriteringar varierar. Statsrådets redogörelse för livsmedelspolitiken som debatteras i riksdagen idag, onsdag, har som avsikt att bättre få ekvationen med alla dessa attribut att gå ihop.
Vad vi äter har en fundamental betydelse för vår hälsa och därför har jag under hela min tid som vald ledamot jobbat med att förbättra möjligheterna för oss konsumenter att göra vår egen prioritering gällande den mat vi äter. I Finland är vi tyvärr ännu långt efter de andra nordiska länderna då det gäller att spåra maten, t.ex. till den gård den kommer ifrån.
Trenden här är ändå densamma som i Europa; allt fler konsumenter kräver mer än ett billigt pris av den mat de köper. En orsak till att efterfrågan och utbudet på t.ex. närproducerade livsmedel inte möts i dagens läge, är det omfattande duopolet inom matvaruhandeln i Finland, som kräver volymer av de lokala producenterna, som de, var för sig, inte kan möta. En del nya partihandlare, som gått in för att köpa upp och leverera inhemska kvalitetsråvaror, har börjat dyka upp, men endast få affärer i huvudstadsregionen kan erbjuda sådana delikatesser till sina kunder, eftersom största delen av deras utbud går direkt till restauranger.
Här finns ett utrymme för lokala producentkooperativ, som t.ex. genom direkthandel eller över nätet, går in för att leverera närproducerad mat till kunderna. I synnerhet de nyländska bönderna borde ta lyra på efterfrågan genom sin närhet till huvudstadsregionen. Ett kooperativ av lokala företagare med ett utbud av råvaror och även mera förädlade produkter, som t.ex. bröd och kött i olika former, skulle ha goda chanser att finna en marknad i den växande skara som inte finner det de vill ha i dagligvaruaffären.
Statens uppgift är att göra detta möjligt, att undanröja onödig byråkrati. Ett steg i denna riktning är den kommande revideringen av livsmedelslagen där man bl.a. eftersträvar billigare köttbesiktning för mindre lokala slakterier.
Men det finns ännu mycket att göra innan konsumentens önskemål uppfylls i den verklighet vi möter på våra butikshyllor.
Astrid Thors