Det är också dags för de nordiska länderna att gå före övriga EU genom att ta initiativ till nya standarder inom Norden, som sedan kan spridas till övriga EU.
I dag går det inte att sälja ett vanligt prefabricerat hus i ett annat nordiskt land utan att behöva specialanpassa detaljerna efter nationella krav. Hustillverkaren måste anpassa trappsteg, korridorbredder, golvsvikt, och ytan i badrummet. Detta skapar merkostnader för de företag som tillverkar prefabricerade hus, och drabbar i slutändan konsumenten.
Samtliga nordiska länder är genom medlemskap i EU eller särskilt avtal (EES) starkt knutna till den Europeiska unionen. Det innebär att Norden, på de flesta områden, utgör en del av EU:s inre marknad. Genom banden till EU är de nordiska länderna förpliktigade att följa de olika förordningar och direktiv som utarbetas på europeiskt plan. De nordiska länderna måste därför aktivt sträva åt samma håll vad gäller anpassningen till EU-reglerna. Många EU-direktiv lämnar dock stort utrymme åt länderna när det gäller detaljer och tillämpning.
Byggexemplet ovan illustrerar just hur konsekvenserna av detta kan bli. Det är här de nordiska länderna, genom bättre intern samordning, kunde gå före. De nordiska länderna skulle inte bara kunna samordna sitt införande av EU-direktiv, utan skulle också kunna etablera framtidens standarder i EU genom att först internt etablera nya nordiska standarder. Det finns ingen anledning för de nordiska länderna att tillbakalutade vänta på direktiv från Bryssel. Norden kan bli ”standard makers” istället för ”standard takers”. Genom att ligga steget före kan vi öka våra marknadsandelar och därmed också vår tillväxt.
Det gäller att få bort så många hinder som möjligt, för att Norden med full kraft ska fungera som en dynamisk tillväxtregion. Det ska gå att flytta, pendla, studera och bedriva näringsverksamhet över gränserna i Norden utan att man ska behöva riskera att hamna mellan stolarna eller hindras av oklarheter eller onödiga merkostnader. Konkurrensen med andra länder är stenhård. Det räcker inte att undanröja befintliga gränshinder som krånglar till det i vår vardag. Vi måste också förhindra att det uppstår nya hinder. Genom att skapa rutiner för nordisk koordinering, dels i samband med att länderna inför nya EU-direktiv, dels genom en större grad av nordisk samordning i samband med annan nationell lagstiftning, och genom att ligga steget före och skapa nya nordiska standarder för hela EU, kan Norden bli starkare.
En större grad av nordisk samordning ställer dock höga krav på våra nordiska länder, och det på flera nivåer. Såväl regeringarna som myndigheter och branscher behöver börja tänka och agera i denna anda. Redan idag borde våra nationella förhandlare i EU samordna sina rutiner så att Nordens röst kan bli tydligare redan innan ett EU-direktiv är klubbat och klart. Det finns ingen anledning att inte agera proaktivt. Vi som ministrar ska göra vad vi kan för att etablera en ny praxis i Norden, - till gagn för vårt gemensamma bästa.
Startskottet för denna nya giv är en nordisk lagstiftningskonferens i Köpenhamn den 16-17 november. Konferensen samlar ett stort antal tjänstemän som ansvarar för utarbetandet av nationell lagstiftning i alla våra nordiska länder.
På politisk nivå har vi under året satt fokus på detta problem. Nu är tiden kommen för att göra nordisk koordinering av införandet av EU-lagstiftning till en ryggmärgsreaktion hos våra tjänstemän.
Astrid Thors Karen Ellemann
Migrations- och Europaminister Miljö- och nordisk samarbetsminister, Danmark