För fem veckor sedan blev jag urlycklig när jag på Arlanda såg smala pocketböcker, som visade sig innehålla inga sidor utan bara ett litet chip - likadant som minneskortet i din mobil. Urvalet av böcker var inte så där fantastiskt, så jag fastnade för Jo Nessbøs Snömannen, som tidvis är väldigt ruskig.
Men ett nytt sätt att distribuera böcker har uppstått igen. Och idag i Mariehamns bokhandel hittade jag några chipböcker. Däremot fanns inte sådana på flygfältet i Oslo, där jag var för några dagar sedan.
För övrigt om Nessbø, lärde jag mig i Norge förra veckan att han varit framgångsrik musiker i ett popband, finansvalp och nu den tredje karriären som deckarskribent, lika framgångsrik som de tidigare.
Men i alla händelser; tekniken har fascinerat mig. Bokchipen fungerar bra i både communicatorn och i en annan mobil i Nokias E-serie, men förstås oxo i datorn. Däremot har jag inte överfört den till Ipod, vilket oxo borde vara möjligt.
Vi har alltså tagit många steg sedan ljudböcker började produceras som C-kasetter. De fanns länge, sedan kom böckerna som CD, men då var man tvungen att ha de bärbara CD-spelarna - som nu är hart när omöjliga att få tag på. Och man blir ju betraktad som något som hör hemma på museum om man nu frågor efter en skild, bärbar CD-spelare. För man kan ju överföra CD:na till Ipoden eller MP3-spelaren eller hur ?
Efter CD-kasetterna har följande steg varit en del underliga fiduser, som de som bla säljs i Norge; sk spelböcker. Ganska idiotiska, en dosa som kan spela bara en bok, där spåret inte kan överföras till annat underlag mfl begränsningar. Inte särskilt ekologiskt. Detta skede har jag hoppat över och det kan nog inte ha varit någon god investering.
Däremot har jag nog laddat ned spåren för ljudböcker från elektroniska bokhandlar som tex Adlibris. Det är förstås litet mera ekologiskt än chipböckerna. Och nu sen idag att Mariehamn är mera avancerat än Gardermoen !
Varför alla dessa talböcker ? För att man kan lyssna till dem när man går på länk eller städar eller stryker. Egentliga E-böcker väntar så småningom.
Som ni märker är jag alltså på Åland. Kom hit igår och märkte hur sårbart systemet är. För att en färja, Tallinks Galaxy fick motorproblem höll vår dito inte på att komma till en sån kajplats, där bilarna kunde köra ut. I en mera än en timme, rådde det ovisshet om bilarna skulle vara tvugna att åka av och an till Sverige, för att sen kunna lastas av ett halvt dygn senare. Det visade nog att Mariehamns hamn är litet för sårbar.
På tal om färjor måste jag nog säga att en kolumn av Thorbjörn Sundblom för någon månad sedan var det yttersta bottennappet bland attitydproblem. Han beskrev att han beslutat börja hata finlandssvenskar för att han på en resa mellan Åland och Sverige av ngn finlandssvensk vägrats tillträde till första klassrestaurang med sin dam. - Jag försvarar inte den snorkiga finlandssvensken;det är snarare en påminnelse att vi alla har ett ansvar för hur vi beteer oss. Det är inte första gången jag hör om hur människor för livet sårats av någon snorkig finlandssvensk. Men att en kolumnist skriver att han beslutat sig hata finlandssvenskar därefter, det är bottennapp.
Här på Åland är Lagotto Romagnolo en vanligare hundras än på fastlandet, men idag träffade jag en hundägare som konstaterade att det nog spridits felaktiga uppfattningar om rasen; visst jagar den och visst är den slagskämpe trots att motsatsen hävdats. Rasen är alltså mycket mera krävande än vad som påståtts. Det är viktigt med riktig konsumentupplysning om hundraser oxo.
Och till slut; kollegan Linden signalerar att hon funderar på att avskaffa Rundradions förvaltningsråd. Jag undrar om det är rätta vägen. Det jag är enig med Suvi om, är att den reform som genomfördes för några år sedan inte var lyckad. Behöver man verkligen i ett bolag helägt av riksdagen ha en styrelse som fungerar som ett börsbolagsstyrelse ? Efter reformen har vi sett hur förvaltningsrådet försvagats avsevärt. Det är värt att diskutera Yles förvaltning, men att minska det politiska ansvaret kan inte vara riktigt.
astrid
bildtext: Tora o Sofia, fr Jakobstad, sommarjobbar på Havsvidden på Åland. Denna måndageftermiddag mitt i Öspelen var detta nog en av de skönaste arbetsplatserna på Åland.