Publiciteten från veckan kom att domineras av Gudrun Schymans misslyckade desperata försök att få uppmärksamhet genom att bränna upp 100 000 Sek och Sven-Otto Littorins plötsliga avgång. - Vad som är sant kring Littorin vill jag inte uttala mig om; men hoppas bara att detta inte minskar den sk Alliansens möjligheter att få förnyat mandat.
Fyra saker gav mig störst behållning:
1. Viking Lines representants deklaration att de 2012-2013 kan ha fartyg i trafik som går på gas; sk LNG. Det är ett glädjande besked med tanke på diskussionen om IMOs regler om ytterligare minskad svavelhalt i bensinen/brännoljan, mot vilka det lobbas så häftigt. Mot bakgrunden av många utsagor att det om 20-30 år kommer att vara ytterst svårt att få tag på bensin och att gasen blir allt viktigare, hoppas jag verkligen att Viking Lines satsningar blir sanna. Också Gotlandsrederiet hade samma vision. Det som nu vore viktigt att studera är om detta kommer att ha följder för hamnstrukturen oxo i vårt land.
2. Det pågår på många håll i Sverige ett intensivt arbete för att definiera frivillig organisationernas roll men också för att ge dem möjligheter att klara sig i upphandlingskonkurrensen. I Örebro har man kommit långt med att definiera uppgifterna för dessa allmännyttiga organisationer så att staden och landstinget kan beakta alla deras roller vid upphandling. På riksnivå har folkpartiets tidigare partisekreterare och Sveriges röda kors fd generelsekr Peter Örn varit med och utarbetat spelregler för den tredje sektorn som vi borde ta lärdom av.
3. Det var roligt och nyttigt att träffa bla Anders Grahn fr svenska jägarnas organisation; som vanligt - liksom i sälfrågan, visste han mycket om sånt som pågår i Bryssel, och vi har all anledning att noga ta lärdom av det han uppsnappat. Vem denna Anders är ? Åter en ung österbottning som fått toppenjobb i Sverige, men har rötter bla i Oxkangar i Oravais.
4. Och sist men inte minst: härligt att springa på damer och tjejer som hade t-shirten 1325 på sig. - dvs numret på den FN-resolution som Lillan Rehns jobb bland kvinnor gav upphov till och som Margot Wallström nu jobbar med som FN gen sekr special rapportör. De svenska tjejerna sade att den finländska handlingsplanen för resolutionen är mycket bättre än den svenska. Toppen; det ska vi hålla framme.
Almedalen var alltså mycket mera än politiska utspel - fast vi blev avundsjuka på det där närmast var frågan om vem som kunde bjuda mera. Men detta är nog resultatet av oxo tuffa beslut tidigare av regeringen - som nu ger finansiellt utrymme.
Summa summarum: lobbyisternas o debattledarnas paradis är nog intressant; och om man sen ser och pratar tex m KG Bergström är det ännu ett plus poäng. Att det fanns gäster från alla nordiska länder och från flere finländska politiska partier var oxo viktigt och gjorde Gotland till en sann mötesplats.